VÅR LILLA CLEO

Äntligen kom hon, vår lilla Cleo. Lite tidigt men för alla välmående tog de ut henne i vecka 37+4. Allt är väl med henne och jag repar mig sakta men säkert.

Tiden före var så jobbig. Min oro åt nästan upp mig då de nya restrektionerna kom gällande förlossning och BB vistelsen. Jag ville inget annat än spola fram tiden till sommaren eller hösten ihopp om att de lossat lite på reglerna. Vi hade sett fram emot att Björn skulle va med på BB den här gången, att vi förhoppningsvis skulle få familjerum och han skulle kunna ta ansvar över allt det där man som ny snittad inte kan.

Istället fick han varken vara med under kejsarsnittet eller komma med till BB avdelningen men vi hade den turen att vi hade uppvaket för oss själva så han kunde stanna från halv nio på morgonen till sju på kvällen. Guldvärt. Jag var trött av alla starka värkmediciner men med hans och Cleos närvaro kändes allt så mycket bättre.

Det första jag vill säga är att böner bär. Till er som är på väg in och föda inom de närmsta veckorna, känn ingen oro. Allting ordnar sig. Jag var i otroligt dåligt skick och kunde inte ens hålla i Cleo den första dagen, hon var över 1 dygn då jag första gången kunde ta henne en kort stund i famnen men allt ordnade sig ändå.

Personalen på förlossningen och BB här i Kokkola är egentligen värda ett särskilt inlägg men kort och gott. Är ni på väg hit kan ni vara trygga. De är underbara. Jag kan inte tacka dom nog för all hjälp. P.g.a att jag mådde så bra tog de hand om Cleo varje natt. Eftersom jag inte ammar funkade det att hon var hos sköterskorna istället för att vara med mig som knappt kunde ta hand om mig själv.

De har påmint och påmint om att ringa på klockan, att hellre ringa en gång för mycket än för litet. Att de finns här just för oss och har man inte ringt har de kikat in iallafall. Verkligen så underbara allihopa.

Nu har vi varit hemma några dagar. Jag är trött, har ont och igår kväll kändes det som att jag aldrig kommer att repa mig igen. Björn tröstade med att jag gjort enorma framsteg sedan vi kom hem och det är kanske sant men tyvärr sånt jag inte ser själv. Vi fortsätter gärna hålla oss i babybubblan ett bra tag till för visst är det härligt ändå. Storasysters känslor är lite all over the place, precis vad vi räknat med och helt förståeligt. Hon älskar verkligen sin lillasyster och det är så underbart att se den kärleken. ❤️

Styrkekram till er mamas som är på väg in. Jag tänker på er och ber för er allihopa. Det blir bra!