ÄNTLIGEN KOM DE, FÖRSTA KICKARNA

Jag har varit så extremt orolig och nojig över att inte ha känt av bebis typ alls, det beror antagligen på att moderkakan ligger i framväggen och dämpar det mesta av rörelserna men de senaste dagarna har den nästan ätit upp mig, oroskänslan. Hur kan en bebis på över 20 cm inte kännas liksom.

Med Elle kände jag rörelser redan i vecka 16 om jag kommer ihåg rätt och just rörelser är ju nåt som tydligt visar att nånting lever och mår där inne. Galet ändå att det kan skilja så många veckor. Nu kom H*n äntligen i gång och jag slipper oroa mig konstant.

Allt (förutom det förrädiska måendet de första veckorna) är annorlunda den här gången. Är det inte en liten pojke där inne blir jag väldigt förvånad faktiskt. Den här gången gick också illamåendet och spyandet över flera veckor tidigare än med Elle.

Sådär over all mår jag ännu helt okej. Sammandragningar kommer oftare nu och vissa dagar räcker det tydligen med att byta lakan i sängen. På jobbet har jag börjat ta det lite lugnare, d.v.s. inte springa dagarna i enda. Dessutom jobbar jag inte varje dag heller så jag hinner vila upp mig däremellan. Önskan just nu är att kunna jobba åtminstone några veckor till men jag är fullt medveten om att det högst antagligen inte kommer att gå till mars då mammaledigheten börjar. Med tempot på H&M är det näst intill omöjligt att fixa det fram till vecka 35.

PRECIS SÅ!

Känner någon igen sig? Under de veckor/månader jag mådde som värst ville jag helst inte träffa nån, överhuvudtaget. Helst av allt hade jag låst dörren, släckt alla lampor och isolerat mig helt från omvärlden. Det tärde nästan mer psykiskt än fysiskt på mig att må som jag gjorde.

Nu har ju den fasen tack och lov gått över, även om det i stundens hetta kändes som att jag ALDRIG skulle komma ur detta.

Att vara gravid är liksom inte min starka sida på något sätt och jag har väldigt väldigt svårt att känna mig bekväm i detta tillstånd! Så skönt också att veta att jag inte är den enda att känna så och att det är helt okej att få känna det.

Och på tal om att må illa, idag vabbar jag för magsjukan tog Elle, nu hoppas jag att vi andra slipper och att det var en snäll variant. 2019 har helt enkelt innehållit tillräckligt med spyor. 😉