JULFRID I FUNKISDRÖMMEN

Äntligen. Jag har städat som en tok hela dagen, vilket också känns i kroppen nu i kväll då jag slappnar av. Vad slår ett städat hem? Få saker känner jag.

Något annat som också känns är bebis. H*n har vaggats till sömns hela dagen av mitt jäktande och lagom tills jag tänker sova vaknar H*n till liv. Hur mysiga de små sparkarna än är så önskar jag att den här tiden på dygnet skulle vara sovtid för Pyret också.

Hur som, vi har julfrid i Funkisdrömmen och ingen är lyckligare än mig. Nu inväntar jag min man som varit på bastu kväll. Jag tänkte tvinga på honom lite glögg innan vi tar natt. Att jag själv överhuvudtaget hölls vaken vid nattningen av Elle är ett mysterium, det händer ytterst sällan numera, haha.

Godnatt på er och hoppas att även ni får känna julfrid i era hem.

EN KAOS VECKA

Ni vet, ibland har man veckor framför sig som man inte ser fram emot men samtidigt vill ha överstökade. Hur mycket roligt den än innehåller känns det mest stressigt. Den här veckan är en sån, tack och lov är det ännu en vecka till julafton så lite hinner vi lugna oss men hur som. Vi har rådgivningsbesök X2, rutin ultraljudet, TRE julfester, teater + jobb på det. Huhh, svettigt känner jag. screenshot_20191212-0932073726826663021777247.jpgTiden då jag ännu fick på mig högmidjade jeans. Sällan har jag längtat efter något sånt så mycket som nu, haha. 

Mitt illamående och spyande kom dessutom tillbaka som ett otrevligt brev på posten lagom till jul. Ett julkort typ, av den sorten man inte vill ha. Jag är ändå tacksam att jag fick vara utan det åtminstone 6 veckor och må bra under dom veckorna. Nu vill jag helst lägga mig under en sten och vakna i mitten av april igen då vi äntligen har lilla pyret på utsidan men som en liten tröst skickade min vän bilder av Thailand boendet inför nästa vinter, jaaaaa, ni läste rätt, om allt går bra och livet rullar på reser vi två veckor till Thailand kommande vinter, två veckor med våra bästa vänner och deras kiddosar. Helst vill jag boka NU men det är inte riktigt läge för det känner vi, med bebis ännu på insidan.

Nehepp, nu ska jag svara på lite mejl, spåra paket och googla ytte pytte små kläder. VI VET KÖN PÅ BEBIS!!!! Så, så, så kul. ♥

ÄNTLIGEN KOM DE, FÖRSTA KICKARNA

Jag har varit så extremt orolig och nojig över att inte ha känt av bebis typ alls, det beror antagligen på att moderkakan ligger i framväggen och dämpar det mesta av rörelserna men de senaste dagarna har den nästan ätit upp mig, oroskänslan. Hur kan en bebis på över 20 cm inte kännas liksom.

Med Elle kände jag rörelser redan i vecka 16 om jag kommer ihåg rätt och just rörelser är ju nåt som tydligt visar att nånting lever och mår där inne. Galet ändå att det kan skilja så många veckor. Nu kom H*n äntligen i gång och jag slipper oroa mig konstant.

Allt (förutom det förrädiska måendet de första veckorna) är annorlunda den här gången. Är det inte en liten pojke där inne blir jag väldigt förvånad faktiskt. Den här gången gick också illamåendet och spyandet över flera veckor tidigare än med Elle.

Sådär over all mår jag ännu helt okej. Sammandragningar kommer oftare nu och vissa dagar räcker det tydligen med att byta lakan i sängen. På jobbet har jag börjat ta det lite lugnare, d.v.s. inte springa dagarna i enda. Dessutom jobbar jag inte varje dag heller så jag hinner vila upp mig däremellan. Önskan just nu är att kunna jobba åtminstone några veckor till men jag är fullt medveten om att det högst antagligen inte kommer att gå till mars då mammaledigheten börjar. Med tempot på H&M är det näst intill omöjligt att fixa det fram till vecka 35.

PRECIS SÅ!

Känner någon igen sig? Under de veckor/månader jag mådde som värst ville jag helst inte träffa nån, överhuvudtaget. Helst av allt hade jag låst dörren, släckt alla lampor och isolerat mig helt från omvärlden. Det tärde nästan mer psykiskt än fysiskt på mig att må som jag gjorde.

Nu har ju den fasen tack och lov gått över, även om det i stundens hetta kändes som att jag ALDRIG skulle komma ur detta.

Att vara gravid är liksom inte min starka sida på något sätt och jag har väldigt väldigt svårt att känna mig bekväm i detta tillstånd! Så skönt också att veta att jag inte är den enda att känna så och att det är helt okej att få känna det.

Och på tal om att må illa, idag vabbar jag för magsjukan tog Elle, nu hoppas jag att vi andra slipper och att det var en snäll variant. 2019 har helt enkelt innehållit tillräckligt med spyor. 😉