VÅR LILLA CLEO

Äntligen kom hon, vår lilla Cleo. Lite tidigt men för alla välmående tog de ut henne i vecka 37+4. Allt är väl med henne och jag repar mig sakta men säkert.

Tiden före var så jobbig. Min oro åt nästan upp mig då de nya restrektionerna kom gällande förlossning och BB vistelsen. Jag ville inget annat än spola fram tiden till sommaren eller hösten ihopp om att de lossat lite på reglerna. Vi hade sett fram emot att Björn skulle va med på BB den här gången, att vi förhoppningsvis skulle få familjerum och han skulle kunna ta ansvar över allt det där man som ny snittad inte kan.

Istället fick han varken vara med under kejsarsnittet eller komma med till BB avdelningen men vi hade den turen att vi hade uppvaket för oss själva så han kunde stanna från halv nio på morgonen till sju på kvällen. Guldvärt. Jag var trött av alla starka värkmediciner men med hans och Cleos närvaro kändes allt så mycket bättre.

Det första jag vill säga är att böner bär. Till er som är på väg in och föda inom de närmsta veckorna, känn ingen oro. Allting ordnar sig. Jag var i otroligt dåligt skick och kunde inte ens hålla i Cleo den första dagen, hon var över 1 dygn då jag första gången kunde ta henne en kort stund i famnen men allt ordnade sig ändå.

Personalen på förlossningen och BB här i Kokkola är egentligen värda ett särskilt inlägg men kort och gott. Är ni på väg hit kan ni vara trygga. De är underbara. Jag kan inte tacka dom nog för all hjälp. P.g.a att jag mådde så bra tog de hand om Cleo varje natt. Eftersom jag inte ammar funkade det att hon var hos sköterskorna istället för att vara med mig som knappt kunde ta hand om mig själv.

De har påmint och påmint om att ringa på klockan, att hellre ringa en gång för mycket än för litet. Att de finns här just för oss och har man inte ringt har de kikat in iallafall. Verkligen så underbara allihopa.

Nu har vi varit hemma några dagar. Jag är trött, har ont och igår kväll kändes det som att jag aldrig kommer att repa mig igen. Björn tröstade med att jag gjort enorma framsteg sedan vi kom hem och det är kanske sant men tyvärr sånt jag inte ser själv. Vi fortsätter gärna hålla oss i babybubblan ett bra tag till för visst är det härligt ändå. Storasysters känslor är lite all over the place, precis vad vi räknat med och helt förståeligt. Hon älskar verkligen sin lillasyster och det är så underbart att se den kärleken. ❤️

Styrkekram till er mamas som är på väg in. Jag tänker på er och ber för er allihopa. Det blir bra!

BABY’S CLOSET

Så tjusig den blev, lilla Pyrets garderob. Det är ett gammalt loppisfyndat skåp (förmodligen överdel till en gammal bokhylla) som jag hittade för nån månad sedan. Med nya ben under och en trevligare färg blev det perfekta garderoben till lilla Pyret.

Nu har alla kläder flyttat in förutom de plagg som ska packas med i BB väskan.

Använde ni egna medtagna kläder till babyn under BB tiden eller körde ni på sjukhusets plagg? Till Elle hade vi egna och samma vill jag ha nu, precis som till mig själv. 🙂 Nej tack till BB’s gigantiska fladdriga skjortor och morgonrock. Jag känner mig så mycket piggare och friskare med egna fräscha kläder. Haha!

HEJ MAMMALEDIGT

Just nu lever vi i en smått kaotisk värld och även om jag gått på mammaledigt och Elle slutade dagis förra veckan så är det annorlunda dagar än vad jag hade tänkt mig. Tacka vet jag ändå att denna buse håller mig sysselsatt och sällskap om dagarna. Utan henne hade jag gått ihjäl mig här hemma.

Detta virus har påverkat så gott som alla på något sätt. Det som oroar mig personligen mest just nu är att någon av oss insjuknar i viruset och Björn inte kan medverka vid förlossningen eller att jag själv blir sjuk och isoleras från babyn eller att Elle blir sjuk och vi inte får fara hem på ett tag från BB. Jag försöker verkligen att inte tänka på VAD som KAN hända men tankarna snurrar nära konstant iallafall. Ledsen är jag också över att Elle inte kommer att få hälsa på bebis på BB som hon väntat så på.

Till annat, mina tankar går nu till alla som blir permitterade, uppsagda och människor vars företag går i konkurs av denna katastrof.

Därför som ett litet litet tips till er läsare: ladda ner appen RESQ och handla luncher, mat och bakverk från lokala caféer och restauranger ifall man inte vill gå ut & äta. Åtminstone en dag denna vecka kommer jag att använda mig av appen och handla vår lunch/middag från någon av restaurangerna här istan. Alla kan vi bidra på nåt sätt.

GRAVID STATUS

Mer än en månad sen senast jag kikade in här på bloggen. Status just nu är sjukledigt, sammandragningar, feber varm fyraåring och ett soligt februari.

Jag är ändå nöjd över att jag orkade jobba en månad längre än mitt mål. De sista skiften var verkligen så tunga att jag kom mig igenom dom endast tack vare min envishet. Efteråt mådde jag verkligen katastrof men hann alltid vila upp mig en eller två dagar.

Som det ser ut återgår jag inte till jobbet innan mammaledigt börjar. Jag har inga förhoppningar om att läget blir bättre så att, nu gillar jag bara läget såsom det är. 9 veckor kvar ska jag kämpa på. Sen får vi äntligen träffa lilla pyret.

JULFRID I FUNKISDRÖMMEN

Äntligen. Jag har städat som en tok hela dagen, vilket också känns i kroppen nu i kväll då jag slappnar av. Vad slår ett städat hem? Få saker känner jag.

Något annat som också känns är bebis. H*n har vaggats till sömns hela dagen av mitt jäktande och lagom tills jag tänker sova vaknar H*n till liv. Hur mysiga de små sparkarna än är så önskar jag att den här tiden på dygnet skulle vara sovtid för Pyret också.

Hur som, vi har julfrid i Funkisdrömmen och ingen är lyckligare än mig. Nu inväntar jag min man som varit på bastu kväll. Jag tänkte tvinga på honom lite glögg innan vi tar natt. Att jag själv överhuvudtaget hölls vaken vid nattningen av Elle är ett mysterium, det händer ytterst sällan numera, haha.

Godnatt på er och hoppas att även ni får känna julfrid i era hem.

EN KAOS VECKA

Ni vet, ibland har man veckor framför sig som man inte ser fram emot men samtidigt vill ha överstökade. Hur mycket roligt den än innehåller känns det mest stressigt. Den här veckan är en sån, tack och lov är det ännu en vecka till julafton så lite hinner vi lugna oss men hur som. Vi har rådgivningsbesök X2, rutin ultraljudet, TRE julfester, teater + jobb på det. Huhh, svettigt känner jag. screenshot_20191212-0932073726826663021777247.jpgTiden då jag ännu fick på mig högmidjade jeans. Sällan har jag längtat efter något sånt så mycket som nu, haha. 

Mitt illamående och spyande kom dessutom tillbaka som ett otrevligt brev på posten lagom till jul. Ett julkort typ, av den sorten man inte vill ha. Jag är ändå tacksam att jag fick vara utan det åtminstone 6 veckor och må bra under dom veckorna. Nu vill jag helst lägga mig under en sten och vakna i mitten av april igen då vi äntligen har lilla pyret på utsidan men som en liten tröst skickade min vän bilder av Thailand boendet inför nästa vinter, jaaaaa, ni läste rätt, om allt går bra och livet rullar på reser vi två veckor till Thailand kommande vinter, två veckor med våra bästa vänner och deras kiddosar. Helst vill jag boka NU men det är inte riktigt läge för det känner vi, med bebis ännu på insidan.

Nehepp, nu ska jag svara på lite mejl, spåra paket och googla ytte pytte små kläder. VI VET KÖN PÅ BEBIS!!!! Så, så, så kul. ♥

ÄNTLIGEN KOM DE, FÖRSTA KICKARNA

Jag har varit så extremt orolig och nojig över att inte ha känt av bebis typ alls, det beror antagligen på att moderkakan ligger i framväggen och dämpar det mesta av rörelserna men de senaste dagarna har den nästan ätit upp mig, oroskänslan. Hur kan en bebis på över 20 cm inte kännas liksom.

Med Elle kände jag rörelser redan i vecka 16 om jag kommer ihåg rätt och just rörelser är ju nåt som tydligt visar att nånting lever och mår där inne. Galet ändå att det kan skilja så många veckor. Nu kom H*n äntligen i gång och jag slipper oroa mig konstant.

Allt (förutom det förrädiska måendet de första veckorna) är annorlunda den här gången. Är det inte en liten pojke där inne blir jag väldigt förvånad faktiskt. Den här gången gick också illamåendet och spyandet över flera veckor tidigare än med Elle.

Sådär over all mår jag ännu helt okej. Sammandragningar kommer oftare nu och vissa dagar räcker det tydligen med att byta lakan i sängen. På jobbet har jag börjat ta det lite lugnare, d.v.s. inte springa dagarna i enda. Dessutom jobbar jag inte varje dag heller så jag hinner vila upp mig däremellan. Önskan just nu är att kunna jobba åtminstone några veckor till men jag är fullt medveten om att det högst antagligen inte kommer att gå till mars då mammaledigheten börjar. Med tempot på H&M är det näst intill omöjligt att fixa det fram till vecka 35.

PRECIS SÅ!

Känner någon igen sig? Under de veckor/månader jag mådde som värst ville jag helst inte träffa nån, överhuvudtaget. Helst av allt hade jag låst dörren, släckt alla lampor och isolerat mig helt från omvärlden. Det tärde nästan mer psykiskt än fysiskt på mig att må som jag gjorde.

Nu har ju den fasen tack och lov gått över, även om det i stundens hetta kändes som att jag ALDRIG skulle komma ur detta.

Att vara gravid är liksom inte min starka sida på något sätt och jag har väldigt väldigt svårt att känna mig bekväm i detta tillstånd! Så skönt också att veta att jag inte är den enda att känna så och att det är helt okej att få känna det.

Och på tal om att må illa, idag vabbar jag för magsjukan tog Elle, nu hoppas jag att vi andra slipper och att det var en snäll variant. 2019 har helt enkelt innehållit tillräckligt med spyor. 😉

ETT SYSKON, SÅ EFTERLÄNGTAT, SÅ ÄLSKAT ♥

Ett helt nytt kapitel har börjat i våra liv. ♥ Tänk att det ska flytta in en till mini människa till oss. Det hela känns ännu helt ofattbart och är verkligen ren och skär välsignelse. Vi är enormt tacksamma över att få uppleva detta igen men också livrädda, okej mest jag som är rädd.

PSX_20191121_074315-1.jpg

Helt ärligt så just nu är jag mest rädd att det blir sömnlösa nätter tre år framöver igen men precis som inför graviditeten då vi ställt in oss på att det kan bli riktigt riktigt jobbigt så gör vi samma sak nu.  Och jobbig blev den, den första tiden. Jag mådde verkligen uruselt, så pass att B vissa dagar fick vara hem längre och föra iväg Elle till dagis för att jag inte kom mig upp innan spyorna började. Jag spydde dygnet runt, dag som natt och kväll som morgon. Tack och lov är Elle så gammal så hon har varit förstående genom det hela, dock ovetandes varför mamma spyr hela tiden och måste ligga på soffan, raklång nästan all vaken tid. Allt har sin tid och jag kom över det värsta och nu är jag inne i den absolut bästa tiden och mår jätte bra förutom sammandragningar och ont i kroppen vid mer fysisk ansträngning. Nu hoppas jag bara på att kunna jobba så länge som möjligt och överlag få må bra som jag gör nu. Med Elle mådde jag  inte en enda gång så bra som jag gör nu under de 38 veckorna hon låg inne i min mage. Är det en lillebror? Vi har faktiskt ingen aning men det sägs ju att man brukar må bättre med en liten pojke i magen.

Hur som så ser vi fram emot det som komma skall men om vi är redo för mjölkflaskor, bajsblöjor och sömnlösa nätter igen? Oh well, vi blir väl någonstans på vägen tänker jag. Är man någonsin redo för minimalt med sömn? Det jag dock tar med mig den här gången är att sova extremt mycket nu innan, haha! Det hjälper knappats jätte mycket tills sen men om inte annat så kan jag inte ångra mig att jag inte har sovit då jag haft möjlighet.

Nu är jag så taggad på att få dela med mig av små glimtar ur från vardag igen. Precis som förut alltså.

VISIT DUBAI

För er som följer mig på instagram har det varit svårt att missa att vi nyss kom hem från en veckas semester i Dubai. I september och oktober hade jag inga som helst förhoppningar om att det ens blir en längre solresa för oss innan bebis tittar ut med tanke på mitt mående. Bara tanken på att sätta mig på ett flygplan och behöva tillbringa dagarna i över 30 + grader gjorde mig mer illamående och spyfärdig. Som jag tidigare skrev så gick det över och vi bokade resan några veckor innan vi for. Den kändes lite som en räddare för psyket efter en jobbig höst både fysiskt och psykiskt.

Dubai som resmål då. Med en flygtid på 6 timmar från Helsingfors är det perfekt med barn. Vi flög också från Kronoby till Helsingfors för att slippa tågresa eller lång bilresa + extra hotellövernattning. Super smidigt då vi valde flygtid som passade perfekt in med Dubai flyget.

Vi bodde en bit utanför på en av Hiltons semester resorter. (Skriver en av då Hilton har massa hotell runt om i Förenade Arab Emiraterna.) Stort hotell, många pooler, flera lekplatser, vatten lekpark, egen strand, spa o.s.v. Det fanns ingenting att sakna.

Vi besökte också de mest typiska sakerna man ”måste” se i landet. Dubai Marina, Mall of Dubai, Burj Kahlifa och från taxifönstret såg vi också Burj al Arab. Att dricka te på detta sju stjärniga hotell kostar 300 AED, räknat i euro cirka 75 €. EN TEKOPP!!!!

Dubai Mall var galet. Det fanns ingen chans i världen att man skulle ha kunnat hitta nånting. Hade man tur gick man förbi nån intressant affär. Burj Kahlifa var jag inte upp i. Jag är extremt höjdrädd så B fick fara ensam. Bara av att se tornet från marken fick jag ont i benen, haha.

Det största minuset är nog att Dubai är dyrt och har blivit det de senaste 1-2 åren. Som finländare är man ju van att det är billigare att leva och shoppa nästan vart man än far men alltså en liten läskburk på restaurang tjingade de 6€ för. En tröja på H&M i Dubai kostade 15€, här i stan låg samma på 10€. Det enda som var billigare var taxin så mitt tips är att räkna med en rejäl peng extra till mat, nöjen och shopping. Dock kände jag inget shoppingsug då jag visste hur mycket billigare allting är här hemma, haha.

Summa summarum så tycker jag Dubai är en häftig plats att besöka och har man möjlighet att resa dit så är det absolut värt det. Allt är LYX LYX LYX och landet i sig är väldigt säkert med minimal brottslighet, vilket inte är så konstigt med tanke på deras sjuka straff.

Nu längtar jag till nästa års resa men först ska vi vänta på bebis, våren, sommaren och allt roligt det kommande året för med sig. Tanken är att några mindre resor ska hinnas med innan bebis ankomst om jag fortsätter att må bra. Vilket jag hoppas att jag gör då jag bara vill hinna med massor nu den sista tiden förrän vi har två kiddosar att dra med oss.