MUTOR OCH VÅRFÄRGER
Sötaste modellen ändå, som mutades med riskaka för att sitta still två minuter. För tillfället mutar vi ganska mycket vilket inte är hållbart i längden men för att någorlunda styra ihop vardagen och ha mera roligt än tråkigt tillsammans (tänker mest på alla trotsutbrott som gör både hon och jag ledsen) så mutar jag vid flera tillfällen. Trotsen är ändå övergående och mutorna lika så.
 
Hade jag inte mutat och lirkat så hade vi ungefär aldrig:
- fått kläder på oss
- bytt blöja (så skönt att få bort den till sommaren.)
- klätt på ytterkläder och kommit oss ut (händer knappt med mutor heller.)
- ätit
- hunnit till dagis i tid
- pottränat
- borsta håret (nu förstår jag föräldrar som klipper pannlugg och kortare hår till sina barn, kommer dock inte att göra det ändå även om det tar sjukt länge att reda ut vissa dagar.) 
 
och resten av dagens to do's.
 
Hälsar mamman som för tillfället inte orkar vara jätte pedagogisk i uppfostran. ♥
Den här tjusiga stickade tröjan beställde jag för en tid sen från H&M, dock tog jag fel storlek och skickade den tillbaka. Nu i Helsingfors hittade jag sista exemplaret på rea, dubbelt billigare men fortfarande lika tjusig. Lite färg så här i ljusare tider skadar ju inte.
(null)
Sen tog mutorna (riskakan) slut och då såg det ut så här. 
(null)
 Den här veckan har vi maassooor av paket att hämta ut, om alla hinner komma förstås och några roliga samarbeten på gång också. Inte illa alls. Nu ska vi göra oss klara för förmiddagsfika på stan tillsammans med vänner och mutor ska såklart packas ner så vi får testa gummistövlar inför våren utan sura miner, hehe. 
 
 Ha en skön onsdag så hörs vi. Kram. ♥
MADDISENJ.SE

Vilken sötnos. Jag känner igen det där med mutor, vad skulle man göra utan dem?! Haha! Skulle inte heller komma långt med en trotsig treåring här hemma annars så jag förstår dig fullt ut :p

Svar: haha nää, vissa faser är värre än andra..:)
Jannike Snellman-Sundström

carro

Jättefina bilder!

Svar: tack. :)
Jannike Snellman-Sundström

TIDSTJUVEN

En sån gullis!

Svar: hon är ljuvlig. :)
Jannike Snellman-Sundström

Ml

"Börja aldrig med någor ni inte vill sluta med" sa vår rådgivningstant åt mig när mina barn var små. Det var något jag tog till mig i min barnfostran. Som barnpedagog säger jag också "nej nej nej!!" när jag ser att ni mutar era barn. Varför behöver jag som pedagog på dagis inte muta dagisbarnen? Hur lyckas vi få dem att lyssna, samarbeta och utföra uppgifter utan att muta? Era barn är inte cheferna i familjen! Era barn ska ha utvecklingsfaser (kalla dem trotsperioder om ni vill, Jesper Juul uppmanar oss att inte kalla det trots och han säger att det är föräldrar som trotsar först). Prata igenom dem i familjen. Vilka strategier ska vi ha för att komma oss igenom dem utan att själv bli utbrända på kuppen. Era barn mår inte bra att vinna striderna vilket de gör med mutor. Mutorna tar inte slut, samma som med hota fostran. "Om du inte kommer nu så blir det ingen ipad ikväll". Det blir bara en ond cirkel. Läs på, läs hur professionella säger att ni ska bemöta normala utvecklingsfaser i era barns liv. Läs på så ni vet var gränsen går när ni kränker barnets självkänsla och självförtroende. Var konsekvent, kramas mycket, skoja mycket, låt era barn veta att det är älskat och värdefullt oavsett vad. De är framtiden som skall bli trygga vuxna med sund självkänsla. Jag har en 13 åring och en 10 åring hemma. De har vi inte mutat, inte hotat. Det är sällan vi har bråkat och ropat hemma hos oss. Vi respekterar varandra. Vår 13 åring börjar visa tonårsirritation och vi vet att de ska igenom det. Men jag kan välja hur jag bemöter det. Det är inte självvalt att ha en utvecklingsfas och barnen har rätt att bemötas i perioden värdigt och med respekt och bekräftelse "jag förstår att det är jobbigt i din kropp och hjärna just nu, jag vet att du inte kan göra något åt det... " En sista tanke: det är inte lättare att kontrollera en 13 åring med mutor som en 2-åring. Hur är planen då? Utvecklingsfaser kommer och går och har man ingen kontroll över situationen då de är två, hur ska man kunna ha det när de är 13? 16?
Haha jag skulle kunna skriva en hel roman. Det finns så mycket mer som jag kunde skriva om att bemöta barn med utvecklingsfaser och hur man enkelt kan skapa harmoni i familjer. Hur det spelar roll hur jag som vuxen har tonläge, kroppshållning osv. Och hur det påverkar om barnet har någon form av diagnos typ inlärningssvårigheter, adhd eller något annat som gör att barnet tolkar signaler på ett annat sätt än stora massan gör. I en normal utvecklingsfas är det små små saker som vi vuxna kan ändra på i vårt sätt i bemötandet av barnet för att vi smidigt skall slussas igenom utvecklingsfasen nästan obemärkt.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
bloggtoppen.fi (http://bloggtoppen.fi/) - finlandssvenska bloggar